Blodglukos - nedstämdhet - ångest! Del 1!
För lite mer än sex år sedan blev jag fri från kronisk värk, stressymtom av olika slag och ångest. Alla dessa symtom plus en hel dela andra försvann, alla på en och samma gång.
Ända sedan den dagen har jag försökt förstå vilka mekanismer som kan ligga bakom det hela.
Jag har även bekanta i min omgivning som har liknande erfarenhet, men främst då när det gäller kronisk värk. I ett av fallen tvekade jag själv på att personen i fråga skulle bli hjälpt av en antiinflammatorisk kost, så illa var det i det fallet.
Så snart som jag har trott mig veta vilka kopplingarna mellan kroniska besvär av olika slag har varit så har jag ramlat in på nya teorier.
Något som har väckt nya teorier hos mig som är väldigt intressanta är kopplingen med som kallas för PAI-1. PAI-1 är en inhibitor som kan länkas till de flesta, kanske till och med alla typer av sjukdomar, inklusive cancer, ångest, stress och inflammatoriska sjukdomar som högt blodtryck och diabetes.
Det som fick mig in på den här banan var när jag följde några klipp med Dr. Eric Berg som förklarar hur han ser på kopplingar mellan Covid-19 - klumpar i blodet - dålig syresättning och PAI-1. Dr Berg menar alltså att man genom att undvika glukos i blodet skulle kunna förebygga uppkomsten av de allvarliga symtom som återfinns vid Covid-19. Spinner vidare på tråden som har att göra med receptorn PAI-1 så finner man många andra intressanta kopplingar och spår.
När det gäller förhöjda nivåer av PAI-1 och hur mycket man skulle vinna både mentalt och fysiskt på att sänka nivåerna av denna receptor så skulle man kunna välja att fokusera på i princip vilket typ av sjukdomstillstånd som helst. Men eftersom mental ohälsa och stress troligtvis är vårt största problem i samhället idag så väljer jag att fokusera på den biten (jag har också egen personlig erfarenhet av det området).
Människor som inte själv har upplevt hur det är att leva med kroniskt stresskänslig, ångest och nedstämdhet kan omöjligt sätta sig in i hur det är att leva med detta. "Det är väl bara att rycka upp sig och ta tag i sin situation" brukar det heta. Eller, "du som har det så bra, du kan väl inte behöva må dåligt".
Hur många är det inte som ständigt kämpar med att försöka tänka positivt, andas rätt, gå på yogakurs, praktisera mindfullness, omge sig med positiva människor etc utan att nå ända fram i sina välmåenden?
På det här sättet beskriver man kopplingen mellan förhöjda nivåer av PAI-1 och stress och depression i en artikel i Nature:
"Major depressive disorder (MDD) är en av de vanligaste psykiatriska störningarna och drabbar mer än 350 miljoner människor i världen1. Som ett huvudsakligt inaktiverande medicinskt tillstånd förutsägs MDD vara den främsta bidragaren till den globala sjukdomsbördan fram till 2030.
Det starkaste och tydligaste kopplingen till Major depressive disorder (MDD) är höga nivåer av PAI-1 som hämmar nivåerna av tPA.
tPA är en viktig plasminogenaktivator som omvandlar inaktiv plasminogen till ett aktivt proteas, plasmin, som effektivt bryter ned fibrinproppar, vilket hjälper till att återställa vaskulär patens. Plasminogenaktivatorinhibitor-1 (PAI-1) är den viktigaste hämmaren av tPA5. Nya bevis tyder på att låga tPA-nivåer relaterade till ökade nivåer av dess hämmare PAI-1 är associerade med stressrespons och depression."
Länk till artikeln:
I tidsskriften säger man att det är svårt att hitta de bakomliggande mekanismerna till förhöjda nivåer av PAI-1.
Kopplingen mellan PAI-1, ökade stressnivåer och nedstämdhet är odiskuterbar och svår att ifrågasätta. En viktig koppling mellan PAI-1 och ohälsa kan vara den försämrad syresättningen av kroppen och hjärnan som uppstår när blodet klumpar sig vid förhöjda nivåer av PAI-1. Hur många är det inte som går från panikångest till att hyperventilera med en känsla av brist på syre. Man säger ofta att ångestattacker triggar hyperventilation och att ångestattacken i sig skulle leda till något som uppfattas som syrebrist? Tänk om det skulle kunna vara så att problemen uppstår i motsatt rikting? Skulle det kunna vara så att syrebristen i sig triggar ångestkänslor? Det vore inte särskilt märkligt om kroppen instiktivt reagerar med ångest i samband med att den utsätts av brist av det för människan ytterst livsnödvändiga grundämnet syre.
Våra inbyggda nedärvda överlevnadsinstinker är otroligt starka, och ofta svåra att förstå på ett rent logiskt plan. Hungerkänsla är en av våra överlevnadsinstinkter. Vi har väldigt lång tid på oss att lösa problemet med hungerskänsla vid tidpunkten för när vi först upplever den känslan. En annan väsentlig del för överlevnad är vatten, men även där har vi skapligt gott med tid på oss.
I överlevnadskretsar brukar man hänvisa till något som man kallar för 3-regeln.
3-regeln:
En anekdotisk klassiker i överlevnadssituationer är att man klarar:
- 3 timmar utan skydd mot låg eller hög temperatur
- 3 dagar utan vatten
- 3 veckor utan mat
- 3 minuter utan luft (vid otränat tillstånd)
Endast tre minuter utan syre leder till döden hos en genomsnittlig människa! Skulle man kunna tänka sig att en mildare grad av syrebrist börjar trigga ångestkänslor? Och skulle detta kunna vara förklaringen till att så många människor upplever att syresättnade träning är ångestdämpande?
Det finns också tusentals studier som visar på de positiva effekterna av djupandning. Den största nyttan med djupandning är att den förbättrar syresättningen genom att hjälpa kroppen att bli av med kväveoxid!
Vad är det som triggar förhöjda nivåer av PAI-1 och klumpar i blodet och syrebrist?
Stress:
Stress, oro och negativa tankar triggar många negativa processer i kroppen. För det mesta hamnar stressrelaterade problem inom den psykiaktriska vården, vilket i på sitt sätt till viss del kan hjälpa till att vända en negativ trend via förändrade tankemönster. Några kan bli hjälpta av dessa metoder. Frågan man kan ställa sig är hur långt når man genom att förändra sitt tankemönster när kroppen har brutits ner för mycket på ett rent "mekansikt" plan? Och hur långt når man med hjälp av ett förändrat tankemönster om man är omgiven av en stressande vardag som är svår att välja bort?
Vad som triggar oro och stress är förstås olika från individ till individ.
ALLA typer av negativa tankar triggar stress, som i sin tur triggar kortisol. Kortisol i sin tur triggar en uppreglering av PAI-1. PAI-1 inhiberar ett protein som är viktigt för att lösa upp klumpar i blodet. När blodet klumpar sig så börjar risken för olika typer av sjukdomar att öka. Bland annat så ökar risken för blodproppar, vilket betyder att man i princip kan "tänka sig till" en hjärnblödning.
Andra symtom som kan, eller mest troligt på sikt uppstår är värk av olika slag, migrän, koncentrationssvårigheter, problem med minnet, nedstämdhet, ångest etc etc.
Klumpar i blodet är också en bra grogrund för bakterier och virus av olika slag. Höga nivåer av PAI-1 och cancer av olika slag kan starkt kopplas till varandra.
Något som också är värt att tänka på är att stress triggar kortisol. Kortisol i sin tur triggar stress, som i sin tur bryter ner magnesium. Låga nivåer av magnesium triggar stress, vilket på sikt leder till att man hamnar i ett moment 22 som blir svårt, för att inte säga omöjligt att ta sig ur utan att på ett rent fysiskt sätt bryta den onda spiral som har uppstått.
När vi utsätter oss själva för negativa tankar och oro så leder det till stress, vilket är nedärvda överlevnadsmekanismer som ska hjälpa oss att överleva i kritiska situationer. Stress leder till påslag av hormonet kortisol. Kortisol hjälper oss att hålla oss vakna, alerta och skärpta på ett mentalt och fysiskt plan. Mindre doser av stress kan vara positivt när det inträffar i rätt situation och under en begränsad tid. Men när stressen finns där konstant under längre perioder så leder det mest troligt till sjukdom på sikt. Hur lång tid det tar att utveckla sjukdomar av olika slag är helt beroende av hur starkt kroppens immunförsvar är när man börjar utsätta sig för stress och oro.
Att kroppen förändras på cellnivå av väldigt negativa tankar är det nog många som kan vittna om. Man riktigt känner hur kroppen går ner i varv och blir långsam och trög. Vid stress blir man ofta först pigg och alert. Och när stressnivån väl sänker sig igen så blir man trött och i vissa fall helt utslagen.
Vad som kan vara viktigt att komma ihåg är att människans tankar sänker kroppen på ett fysiskt sätt, vilket gör att den effektivaste vägen ut ur en svacka skapad av stress kanske inte ligger på ett mentalt plan då det är den fysiska kroppen som behöver få hjälp att ta sig ur en djup svacka.
När kroppens syresättning har nått alltför låga nivåer blir det svårt att tänka sig frisk. Våra kroppar består av skadliga bakterier och virus, kanske även parasiter av olika slag även vid friskt tillstånd. Med konstanta kortisolpåslag stängs kroppens immunförsvar ner helt och skapar en grogrund där skadliga virus och bakterier får starkt övertag i kroppen.
Det finns studier utfört på mikroskoperat blod som visar att personer som lider av kroniska sjukdomar som MS, fibromyalgi, cancer och andra sjukdomar har klumpar i blodet och mikroorganismer av olika slag som frodas i den syrefattiga miljön. Vissa gör jämförelsen med när man låter ett glas mjölk stå framme i värmen och surna. Klumparna och mikroorganismerna i försurad mjölk ger en liknande bild i mikroskop som blodet hos kroniskt sjuka människor gör.
Det är fullt möjligt att styra skutan bort från stresskänslighet, humörsvängningar, nedstämdhet och tung ångest på relativt kort tid genom att motverka ovan beskrivna processer. Detsamma gäller värk av olika slag då alla dessa besvär har starka samband via blodklumpar och syrebrist.
Problem som startar med tankar i huvudet övergår till att bli problem på ett mer fysiskt plan. "Vi kan inte lösa problem med samma tankesätt som vi gjorde när vi skapade dem" är ett talessätt som kan passa bra in i det här fallet.